Om DBT

Dialektisk beteendeterapi, DBT, är en forskningsstödd behandlingsmodell utformad för, och utvärderad på, personer som har ett emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) eller borderline personlighetssyndrom (BPS) med upprepade självmordsförsök och/eller olika typer av självskadande och starkt livskvalitetsstörande beteende. DBT har även visat sig effektiv vid behandling av behandlingsresistenta ätstörningar, missbruk och kronisk depressivitet hos äldre med personlighetssyndrom.

Behandlingsinslagen i DBT har sin utgångspunkt i den s.k. biosociala teorin, en teori om vad EIPS/BPS är, och om hur tillståndet uppkommer och hur problemen/symtomen vidmakthålls.

Den biosociala modellen

Den biosociala teorin utgår från att det rör sig om en genomgripande störning i det system som reglerar känslor. Personens autonoma nervsystem reagerar på mycket små stimuli, reagerar starkt och tar lång tid på sig att återgå till grundläge. I kombination med inlärda brister i förmågan att reglera och hantera känsloreaktioner leder detta till att personen ofta är påverkad av dysreglerade känslor dvs känslor som inte längre fungerar som goda informatörer och vägledare för personens handlingar. Känslorna är inte helt kopplade till situationen eller har för hög intensitet jämfört med vad situationen kräver. Människor med denna läggning har känslomässiga reaktioner som är svåra för omgivningen att förstå. Omgivningens reaktion tenderar då att, istället för att se det giltiga i personens reaktion, bli stressad, kritisk eller att kräva förändring.

För att utveckla sin förmåga att hantera och reglera känsloreaktioner så att de kan avklinga krävs att man lär sig identifiera känslor, sätta dem i samband med situationer och att man vet vad man behöver göra för att de ska avta i intensitet. Detta för att inte behöva avbryta dem, skämmas för att man har dem eller nödvändigtvis handla utifrån dem. 

Den känsliga läggningen i kombination med en uppväxtmiljö (familj, skola, kamratkrets etc) där man haft svårt för att förstå personens reaktioner och krävt att personen ska kunna kontrollera sig själv, utan att ge tillräcklig hjälp i hur det ska gå till, kan skapa de symtom som man ser hos en person med en EIPS/BPS. Betoningen i denna teori ligger på den transaktionella delen dvs att individ och miljö som inte passar ihop tenderar att skapa, vidmakthålla och förvärra problemen åt båda hållen. Både individ och miljö har således glädje av att det går att förändra och således få effekt på hela systemet. 

Emotionell instabilitet

Personer med EIPS/BPS har svårt att känna igen och benämna känslor. De blir ofta överväldigade av styrkan i sina känslor, och vet inte hur de ska lugna ner sig utan handlar utifrån känslan: får ett utbrott, slåss, går och lägger sig etc. De tillgriper ofta drastiska medel för att komma ifrån starka känslor: överdoser av alkohol, droger eller mediciner, skadar sig, slåss, köper för mycket etc eller ägnar sig åt något annat som fort tar bort känslan för stunden men ofta på lång sikt ställer till med problem. I stort sett kan man säga att alla de problembeteenden som finns hos dessa personer antingen är en effekt av starkt dysreglerade känslor eller har som syfte att försöka reglera dem. 

Många personer med EIPS/BPS uppfyller kriterier för flera andra psykiatriska diagnoser. Det kan vara depression, ätstörning, social fobi, paniksyndrom, missbruk, PTSD etc. Ofta har dessa personer fått olika behandlingar för sina besvär utan att dessa har gett tillräcklig eller förväntad effekt.

Dialektisk beteendeterapi (DBT) 

DBT är en s.k. kognitiv beteendeterapeutisk (KBT) behandling som tar hänsyn till de speciella problem som ovan beskrivna patientgrupp har och anpassar och väver in ny metodik för att bättre kunna hjälpa. De extrainslag som finns kommer framför allt ifrån den dialektiska filosofin och från österländsk och västerländsk meditationstradition. 

Behandlingen börjar med att personen får delta i en grupp och/eller träffa en terapeut som går igenom den biosociala teorin om uppkomst, utveckling och vidmakthållande av EIPS/BPS och vad en DBT-behandling innebär. Personen uppmanas sen att ta ställning till om hen är villig att binda upp sig för att arbeta under en bestämd tidsperiod, vanligast ett år. Om patienten och terapeuten kan komma överens om målen för behandlingen och bedömer att en behandling skulle kunna vara hjälpsam så skriver man kontrakt för en bestämd tids behandling som ser ut som följer: 

En hel DBT-behandling består av flera delar. De som utför behandlingen ingår alla i ett DBT-team som gemensamt träffas i en konsultationsgrupp en gång i veckan för inbördes handledning och stöd och för att hålla sig informerade om vad som händer med de patienter som ingår i behandlingen. Patienten tilldelas en individualterapeut och går med i en färdighetsträningsgrupp där det finns två färdighetstränare. En kan ibland vara samma person som individualterapeuten, men det kan också vara två andra terapeuter från DBT-teamet. Under det första tiden i terapin inriktas behandlingen på att ge patienter färdigheter för att stabilisera sitt liv. Den biosociala teorin om EIPS/BPS menar att personer med denna problematik har en stor känslomässig sårbarhet och reaktivitet parad med dåliga färdigheter att hantera starka känslor och negativ stress. Patienterna lär sig färdigheterna under gruppsammankomsterna, övar dem i gruppen och hemma mellan sammankomsterna. Hen får sen hjälp av sin individualterapeut att använda dem i personliga problemsituationer dels under individualsessionerna och dels genom det s.k. telefonstödet där patienten får ringa sin terapeut och be om hjälp med färdighetsanvändning i vardagen. Målet är att förhindra impulsdrivna självmordsförsök, allvarliga självskador och livskvalitets- och relationsförstörande beteende, samt att lära sig färdigheterna under verkliga förhållanden. 

Först när patienten har tillägnat sig färdigheterna och stabiliserat sitt liv kan man i terapin arbeta med andra mål. Detta sker vanligtvis efter det första året, men kan också påbörjas tidigare om patienten stabiliseras snabbare eller senare om det behövs mer tid för färdighetsträning. En förutsättning för fortsatt terapi är dock att man ser framsteg. Ofta har dessa patienter svåra obearbetade trauma som ger upphov till mycket undvikande, återupplevande av svåra känslor, mardrömmar etc. Denna problematik samt andra eventuella problem med ångest, depressioner, missbruk, ätstörningar och relationer, blir mer möjliga att arbeta med när patienten kan hantera och stå ut i situationer som väcker starka känslor. Denna känslohantering är nödvändig för att kunna genomföra annan behandling. Att man inte tagit hänsyn till detta ses som ett skäl till att många andra behandlingsförsök ofta misslyckats att förbättra patientens funktion och mående. 

Det övergripande målet i en DBT-behandling är att skapa ett liv som är värt att leva. Detta förutsätter att patienten håller sig vid liv, får hjälp att sluta med de problembeteenden som hela tiden förvärrar situationen och sen kan börja leva och uppleva livet med de glädjeämnen och sorger som det innebär för alla människor att vistas i sina liv i vardagen.